Nog för att jag hört att det regnat på midsommar men att det varit så uselt väder hemma hade vi ingen aning om. Sitter nu och hör regnets smatter och drömmer mig tillbaka till semestern. Vi hade inte alla barnen med oss eftersom två av dem var ute på andra äventyr, så vi var en liten familj på fyra personer. I en familj med fyra barn utvecklas olika relationer syskonen emellan. En förtrolig relation mellan barn 1+3, 2+4. Livlig fantasi och lek mellan barn 3+4. Barn 1+2 tar ansvar medan 3+4 går ganska bekymmersfritt genom livet. Den här semestern var det de systrar som är den mest osannolika kombinationen som var med. Båda två är tävlingsmänniskor och det blev en hel del tjafs om regler i kortspel, om vem som lånat ut mest till den andra, antalet M&Ms de ätit och därutöver tävlingar i att springa snabbast uppför en backe, simma under vattnet. Det var roligt att se dem tillsammans och vi gladdes över att de fick den här möjligheten att förhoppningsvis utveckla sin relation.Man lär sig en hel del på semestrar det blir en komprimerad skoltermin i kompisförhållanden. Där vi bodde var det flera olika nationaliteter och vår tjejer (främst den yngsta) skaffade snabbt kamrater. Vi som föräldrar blev t.o.m. inbjudna på en fest som var fantastiskt trevlig. Vi bodde i ett område så tjejerna kunde vara ute till sent på kvällarna och umgås med de nya kompisarna. Efter några dagar dök tyska tjejer upp, våra tjejer försökte heja och inkludera dem i gemenskapen men de bara blängde. Därför blev våra tjejer inte glada när några av killarna från deras gäng drogs till tyskorna och det blev lite gängbildning. Vårt råd var att fortsätt att vara trevliga och prata med alla så ordnar det sig. Dagarna innan vi skulle åka hem blev "segern" fullständig för dem när killarna tröttnat på tyskorna och deras nedlåtande, elaka stil. Våra tjejer fick nu bekräftelse att de var snällare, roligare (ja och naturligtvis snyggare) och de tyska tjejerna tvingades t.o.m. sätta sig i den yttre ringen runt våra tjejer.
Jag har alltid försökt att säga att man ska tänka på hur man behandlar människor för man vet aldrig var de dyker upp senare i livet. Det finns ingen anledning att sätta sig på människor för att hävda sig, det betalar sig sällan. Tjejernas erfarenhet denna sommar har antagligen fått dem att förstå vad jag menar, även om det var en extremt kort tidsperiod. Om inte annars kan jag påminna dem när höstens "dramor" drar igång.
2 kommentarer:
Det är inte förrän vi upplever sån´t som vi verkligen kan ta det till oss tror jag ... särskilt gäller väl det våra barn. Så måste vi sitta bredvid och bara finnas när det ska uppleva livet på egen hand. Vad bra att du kunde ge dom det där! Och minnas för framtiden. Välkommen hem :)
Precis, dessutom var det roligt för tjejerna att få såå mycket uppskattning. Det är ju inte riktigt så i Sverige, eller med de man umgås med till vardags.
Skicka en kommentar