onsdag 25 juli 2007

Stolt fjällskivling

Mmmm, denna hittade jag på en morgonpromenad och den åt jag till frukost med några stekt ägg. Visst är den vacker i sin stolthet! Jag brukar hitta fler än jag gjort i år men den vanliga platsen har högt gräs så den kanske inte trivs när den inte syns.

I sommar har ett av barnen en 13 åring varit hos släktingar under en längre tid. 13-åringen är känd för att vara snäll (miljöskadad av att ha tre äldre syskon som alltid värnat dennes välbefinnande). Därför blev vi mycket konfunderade när vi fick information om att allt inte fungerade så bra hos släkten. Han hade betett sig på ett sätt som för oss var främmande och helt ur karaktär. När vi fick prata med 13-åringen blev denne helt förtvivlad över anklagelserna. Vi gav lite råd och vem 13-åringen skulle prata med osv. Nu när han kom hem visade det sig att kusinen hade varit orsaken genom att helt enkelt hitta på en massa saker.

13-åringen hade trots allt hanterat detta på ett mycket bra sätt och sa att "det var inte så farligt" och liknande. Tiden mellan vi fick dessa negativa signaler och tills dess 13-åringen kom hem ville jag ringa, undrade hur barnet mådde, såg fram mot att 13-åringen kom hem... Pappan var lugn och sa att det är något som är bra att lära sig hantera. Nu när vår älskling är hemma visar det sig att Pappan hade helt rätt, en mogen, välartikulerad och kramig tonåring är hemma. Som mamma är jag stolt som en fjällskivling och förundrad över hur lätt vi mammor får panik, målar up scenarior som vi vill skydda vår barn som kanske bara växer av en inte alltid så tillrättalagd tillvaro.

Inga kommentarer: