Skitstövel

Trots att jag lämnat mitt gamla jobb har jag några ouppklarade dokument som fixas till och jag våndas verkligen över att ta kontakten. Måste ta sats och lyfta luren, förklarar, är artig, gratulerar och försöker avsluta samtalet innan han börjar ställa frågor. Svarar undvikande och hoppas att det inte märks att jag inte alls vill prata.

Tiden går inget dokument dyker upp, mailar och får ett snorkigt svar. Jag blir så vansinnigt arg på hur vissa glider fram i livet och behandlar människor respektlöst och professionellt men ändå går vidare. Som tur är har jag denna gång en paragraf i ryggen, ska det behöva vara så.

Nu vänder det

Min senaste post hade den rubriken och nog vände det allt. Inte alls så som jag hade tänkt mig eller hoppats på men nu när det gått så pass lång tid var det inte så tokigt ändå.

Den nya chefen ville förändra organisationen, personalkostnaderna hade ökat dramatiskt eftersom två i ledande befattning anställdes och lågkonjunkturen slog till. Sedan i somras har jag inte behövt gå till jobbet något som först var otroligt jobbigt men en tid där jag lärt mig mycket, funderat på vad jag vill göra i framtiden och vakat in ännu ett nyår.

Det blev ett bra år, men ett annorlunda år. Inga semestrar för att (säkra upp ekonomin), jag åkte med min älskling till mellanstora svenska städer och övernattade som coop medlem på rabatterade priser! Men vi hade det bra.

Jag har fått feedback från människor som vill hjälpa till. Hittills har jag inte hittat det där jobbet jag verkligen vill ha, då jag varit en av få på intervju har konkurrensen varit stenhård.

Kurrekurreduttön har varit öde den här tiden och jag har antagligen glömts bort av alla de som besökte ön tidigare.