Jag blir så många gånger avundsjuk på er som är så ärliga på bloggen, blottar er och skriver precis som det är. Själv tänker jag alltid flera gånger för att inte avslöja mig, för att inte kunna härledas till det jobb jag har och de kontakter jag har. Många inlägg har inte blivit skrivna pga att jag inte vill riskera att det kommer att läsas av personer som drar nytta av informationen på fel sätt. Idag gör jag ett undantag och blir väldigt personlig. I veckan har jag fått löneförhöjning, två gånger!! Ja, det är faktiskt sant, dels i mitt vanliga jobb men även i ett uppdrag som jag har sedan en tid tillbaka. Jag vet att min man gläds med mig för den ökade intäkten men har ändå varit försiktig med att trumpeta ut framgångarna.
I helgen satt vi och pratade och han uttryckte att trots att han själv just nu är mycket frustrerad på sin arbetsplats (och han har en enorm potential) så gläds han med mig. Sedan säger han att han är bara glad om han kan underlätta för mig genom att se till att jag mår bra, hinner träna och att barnen mår bra. Vad kan man säga, ögonen blir fulla av tårar och han ser förvånad hur tårarna rinner ner för mina kinder. Något som han nästan aldrig sett trots våra många år tillsammans. Men vad ska man som kvinna säga när man har en så fantastisk man!!! När jag påpekar detta säger han att ja, så osjälviskt är det inte för jag slipper gärna kontakter med snickare, försäkringsbolag m.m. JAG ÄLSKAR HONOM, inte bara för detta men jag önskar att världen förstod vikten i goda relationer. Jag hoppas att den kompetens han besitter en dag dras nytta av. Våra barn har så mycket nytta av detta redan nu men han skulle kunna förgylla fler människors liv. Tänk att få ha en sådan man i sitt liv!!! Inte undra på att tårarna trillar.
Kanske jag har varit för personlig men när tårarna trillar kanske man blir lite mer irrationell!
