En dag skulle jag få delta i de mäktiga Bockarna Bruses möte. Det var tre vit eller gråhåriga bockar som trots sitt utseende hade några år kvar till pension. Jag var ju bara en hare men hade nu lyckats beta mig lika högt upp på berget och hade därför en naturlig plats i gänget. Trots att jag bara är en hare. Jag hade förstått sedan tidigare att dessa möten var viktiga. De föregicks av många mobilsamtal, menande blickar och diskussioner om måltidernas innehåll och var man skulle övernatta. Viktiga saker skulle avhandlas! Mycket viktiga saker! Jag försökte förbereda mig inför våra möten och vara väl påläst.
Väl framme vid den vackra gården hittade vi våra respektive rum. Som ensam hare fick jag det finaste rummet med rosor på sängöverkastet. Sedan började mötet, det varade i en timme och vi berätta för varann om vad vi sett uppe på berget och vad vi skulle kunna göra tillsammans i framtiden. Samarbete och samverkan. Spännande tänkte jag, jag gillar utveckling, jag gillar förändring.
Sedan var det dags att äta mat. Det var en god middag, men först en fördrink eller två. Trerättersmiddag och mer vin och efterrätt och kaffe med avec. Istället för att återgå till mötet gick vi nu in i salongen. Vi skulle få kvällens höjdpunkt, hemligheten som planerats för oss....jag var så förväntansfull. En av bockarna bruse kom in med en skiva av en sedan länge död gammal Stjärngetinna. Sedan sjöng de kvällen lång olika sånger ur denna Getinnas repertoar. Jag ville ju inte såra mina vänner men det var ruskigt komiskt att se dem sträcka på sina strupar och ta i för full hals. Jag riktigt kände hur stiliga de tyckte att de var. Långt in på natten sjöng de och fortsatte med vin och drinkar.
Morgonen efter samlades vi i salongen men ingen orkade titta på någon agenda, man satt och blåste i en makapär för att se när man kunde åka hem utan att riskera att bli straffad. Nu förstår jag varför de alltid varit så tveksamma till att ha harar med på sina möten.
Snipp snapp snut inte lika viktigt som det ser ut!
