Vår vackra vår!

Våren är ofta en bråd tid. Jag har kompenserat för detta med att ta tidiga morgonpromenader. Det finns en favorittid som jag har och som jag skulle vilja kalla Vitsippornas tid. När de försvinner för året får jag lite ångest. Ett helt år tills nästa gång. Idag har jag dels gått promenad på morgonen och joggat på kvällen för att njuta av årstiden. Tyvärr är denna tid ofta full av en massa aktiviteter. Dels cuper som barnen deltar i men de senaste åren har det också varit resor. Jag har i jobbet besökt två världsdelar denna vecka. Intressanta kunskaper och fascinerande byggnader men det jag går mest ut av är vitsipporna. Att komma hem till en fantastisk man är också en glädje. Ibland när man kommer hem har man otroliga förväntningar men jag tror att jag klarade mig denna gång. Konstig att man förväntar sig att allt möjligt ska fixas under den tid man är borta. Det finns nog inget som slår våren och våra vitsippor, trots att jag under veckan besökt fantastiska palats!

Pappas maskiner

Idag var jag på en plats som påminde mig om pappa på två sätt. Pappa som jag var så arg på under min uppväxt. Han jobbade mycket, reste mycket. Mamma fixade allt hemma, mat, tvätt, trädgård, tapetsering, fixade punktering på cyklar. Ibland förväntades hos även tvätta fönster hos farmor som då var runt 50!! Hade vi inte haft mamma under småbarnsåren skulle det inte funkat. Hon kan fortfarande hjälpa mig med tapetsering och hon har hunnit bli 70.

Men när jag besöker en plats som så mycket påminner mig om pappa är det inte min ilska jag hade under ungdomsåren som jag tänker på. Jag tänker på hur gärna han skulle velat se de maskiner jag fick titta på. Hur glad han skulle bli av att jag faktiskt var intresserad och fick en möjlighet att se dessa maskiner som betydde så mycket för honom. Eftersom besöket var genom jobbet fick jag koncentrera mig på vad jag skulle åstadkomma under dagen och trycka undan sentimentalitet. Hade jag åkt själv därifrån hade nog tårar trillat, för det andra som påminde mig om pappa var att jag passerade platsen där han förolyckades för mer än 5 år sedan. Då för flera år sedan åkte jag förbi själv, jag åkte t.o.m. av motorvägen fram till den platsen jag sett utmärkt på kartan som olycksplatsen. Jag stod där en vårdag och såg ut över fälten med tårarna rinnande ner för kinderna.

När jag lyckas med saker i arbetslivet tänker jag snarare på pappa än mamma och förundras över att man som dotter vill göra sin pappa stolt.

Hur en del äldre män läser verkligheten

Jag deltog i en affärsmiddag med några kollegor och människor från andra arbetsplatser. Vi hade varit runt och besökt olika arbetsplatser och sett en del av staden vi besökte. En av männen i sällskapet var chevalierisk mot oss kvinnor i sällskapet, ett slags chevalierisk som får mig att ta lite avstånd. Jag tror att jag är ganska bra på att avge signalen "Kom inte nära mig". Min rara kollega är lite för försiktig för det och det gjorde att hon hamnade vid mannens sida vid middagsbordet. Snart la han armen bakom hennes stol. Han började skämta om allt möjligt. Så småningom blev skämten lite mer inviterande utan att vara direkta. - Min kollega kände att nu var gränsen nådd och hon sa något om att hon inte alls var intresserad att besöka honom i hans lägenhet. Han såg frågande ut och viskade lite försynt: - Är du lesbisk?

Detta fick jag naturligtvis inte veta förrän senare och jag slutar aldrig att förvåna mig över vilken brist på självinsikt en del män har. Mannen ifråga var 15-20 år äldre, verkade smått alkoholiserad och var definitivt inte attraktiv på något sett, en gammal gubbe helt enkelt. Men man kan ju inte alltid ge dem en ärlig feedback och det är inte varje kvinnas uppgift att fostra varje man. Tack och lov så är långt ifrån alla män på det här sättet!!

En skatt!!

Jag har många gånger pratat om att jag skulle vilja ha kursböcker som ljudböcker. Gärna för barnen men också när man själv läser någon extra kurs så att man kan utnyttja tiden bättre. Nu har jag hittat en skatt!! Något som jag redan kände till var att itunes har skapat något man kallar itunes U där universitet lägger upp föreläsningar som man kan ta del av: http://www.apple.com/education/products/ipod/itunes_u.html Men idag hittade jag:
VangoNotes. Dessa går att köpa via itunes eller via audible.com Jag tror att det är en kortversion av kursböckerna. Dessutom hittade jag företaget som gör dessa böcker och såg att de har en sida för det man i USA kallar för secondary education. Där fanns det gratis material för att kunna göra läxor som jag inte hunnit undersöka närmare http://www.phschool.com/

Men jag köpte mig en bok via itunes så nu kan jag bli lite klokare när jag är ute och promenerar, kör bilen eller går och handlar.

Jag undrar bara vilket universitet/högskola som ska bli först med detta i Sverige!!

Val i svåra stunder i livet.

Jag såg en intervju med John Edwards,en av de Amerikanska presidentkandidaterna, och hans fru Elizabeth. Bakgrunden till intervjun var att Elizabeth nu fått beskedet att hennes bencancer är tillbaka. De har beslutat att fortsätta sin kampanj inför valet 2008. -Alla kommer vi att dö sade hon, jag råkar bara veta vad jag sannorlikt kommer dö av. Elizabeth ser det som att det egentligen bara finns två valmöjligheter, att fortsätta som förut eller att börja dö. Då kommer hon börja dö i förtid. Att ställas inför ett besked som att man fått tillbaka en cancer som man tidigare blivit av med och kunna välja att leva livet till fyllest imponerar på mig. Tänk hur enkelt en del människor ger upp för småsaker, man kanske blivit förorättat på något sätt. Än värre är när man inte använder dessa oförorätter som ens barn blir utsatta för till att lära dem att kunna hantera dem. Om vi låter hur människor beter sig mot oss styra våra liv blir vi offer för våra omständigheter istället för att försöka lära sig något och gå vidare.

John och Elisabeth har tre barn, två är bara 6 och 8 år. Elizabeth uttryckte sig ungefär så här - Det bästa vi kan ge våra barn är vingar. Vi kommer inte alltid kunna ta hem mat till boet. Reportern invände och sa att de var ju bara småfåglar. - Javisst, men de måste börja öva sig på att flyga, än så länge flyger vi med dem.

Den här intervjun finns också som en podcast från CBS 60 minutes.

Sagor och sagor

Där jag befinner mig i livet nu ser jag mycket som händer som förvånar och som man inte alltid kan bemöta. När man vill försöka påverka människor eller grupper att inte agera utifrån förutfattade meningar så är det inte alltid rätt att gå till attack. Det gäller att välja sina strider. Ibland sitter jag i sammanhang där rent ut sagt korkade uttalanden görs kan jag bemöta det med humor och ironi gör jag det ibland annars är strategin att vänta på ett bättre tillfälle. Man kan också använda ett sådant tillfälle om man träffar någon som var med just då. Man kanske vill göra något för att påverka integreringen och då kan man ju nämna att "det finns ju människor som tycker (uttalandet)" vilket inte främjar en öppenhet och innovativ utveckling på arbetsplatsen/samhället.

Ja, jag vet att det låter luddigt och jag önskar ibland att jag skulle kunna vara öppnare på en blogg men jag måste nog ha några år till på nacken. Jag har sett spelet, spelet att låtsas att man tänker hjälpa till (när andra sitter och hör). Spelet med mycket snack och lite verkstad. Bara man syns och hör, uteblivna resultat kan man alltid skylla på andra.

Hur jag än formulerar min sagor så är det trots allt så att verkligheten överträffar dikten.