I höstas var jag så besviken på en situation som inträffade på jobbet. Den tog mig så hårt att jag själv blev överrumplad. Jag hämtade mig något så när och fokuserade på det som är positivt och som jag själv kan påverka.
Inför ledningsgruppsmötet hade jag inga förhoppningar, jag hade stratgisnackat med min älskling (han är sååå bra på det) och några fler jag har förtroende för.
Mötet gick över förväntan, utökat förtroende, nya resurser och min egen planering gick igenom. Allt är inte löst, men jag måste försöka vara lite mer som en man och inte engagera mig och ta ansvar för sådant som jag inte själv har ansvar för.
Jag behövde denna positiva kullerbytta, det känns som att jag skadesköts, hukade i skyttegraven, behandlade såret, planerade om och avgick med segern!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag läste precis att det ofta är problematiskt att vara mellanchef, särskilt om man har en chef som inte utövar ledarskap.
En strategi är förmodligen ända sättet att hålla sig från att bli galen!!
Lycka till!
Skicka en kommentar