Geten och ekorren

Det var en gång en liten ekorre som sökte arbete hos den gamla snälla geten. Geten såg hur snabbt och villigt ekorren sprang och dessutom hade ekorren vacker yvig svans. Geten och ekorren arbetade bra tillsammans, geten betade sitt gräs och visade alltid intresse när ekorren berättade om nya områden som spanats in och ny människor som ekorren träffat. Geten tuggade och nickade: -Så bra då, sa han

Ekorren trivdes med att kila omkring och lärde känna fler och fler. Ekorren blev omtalad för att göra nytta och för att genom sina kontakter fixa så att andra kunde hitta varann, göra smarta lösningar och bli nöjda.

Geten tog så småningom in några i styrelsen som han fått tips om genom ekorrens ilande, t.o.m. några som var samma sort som ekorren dvs kunde kila runt i träden. Allt var frid och fröjd och alla var nöjda.

Men en dag, när den intet ont anande ekorren var på väg uppför en tallstam hördes getens bräkande - Ekorre, har du konspirerat mot mig dina vänner som också kilar runt i träden? En jordekorre och en lokatt hade nämligen frågat om inte kunde se till att ekorren fick ett lite större förråd för sina nötter. Ekorren ilade ju så mycket runt för getens företag och då vore det ju bra om ekorren inte behövde ila lika mycket för att samla sina nötter i flera olika förråd.

Ekorren fick en liten klump i magen, visst hade det hänt att någon kommentar undsluppit mina läppar eftersom jag lärt känna alla mina vänner så väl. Jag har nog sagt någon gång att jag varit lite trött och sliten och gärna skulle vilja ha lite lugn och ro emellanåt. Men så blev ekorren också arg, riktigt arg. -Här ilar jag omkring och bygger upp getens rike och så anklagar han mig. Någonstans ifrån kom styrkan att förmedla det till geten, den lilla ekorren med den yviga svansen ställde sig på bakbenen och fyllde det lilla bröstet med luft så att man skulle kunna tro att det skulle spricka. - Du förolämpar mig, sa ekorren med en stadig blick och en lugn men dov stämma. Geten började bortförklara sig. - Du förolämpar mig, sa ekorren en gång till och kilade sedan hem.

Nästa dag bad geten om ursäkt och sa att han funderat på att snart ordna ett större förråd för ekorrens nötter och att han kanske skulle kunna se till att förse ekorren med några extra nötter, då och då.

Snipp, snapp, snut våga tala ut!