Kurrekurreduttön

Skitstövel

2010-02-03T16:36:00.003+01:00

Trots att jag lämnat mitt gamla jobb har jag några ouppklarade dokument som fixas till och jag våndas verkligen över att ta kontakten. Måste ta sats och lyfta luren, förklarar, är artig, gratulerar och försöker avsluta samtalet innan han börjar ställa frågor. Svarar undvikande och hoppas att det inte märks att jag inte alls vill prata.

Tiden går inget dokument dyker upp, mailar och får ett snorkigt svar. Jag blir så vansinnigt arg på hur vissa glider fram i livet och behandlar människor respektlöst och professionellt men ändå går vidare. Som tur är har jag denna gång en paragraf i ryggen, ska det behöva vara så.

Nu vänder det

2010-01-14T16:21:00.003+01:00

Min senaste post hade den rubriken och nog vände det allt. Inte alls så som jag hade tänkt mig eller hoppats på men nu när det gått så pass lång tid var det inte så tokigt ändå.

Den nya chefen ville förändra organisationen, personalkostnaderna hade ökat dramatiskt eftersom två i ledande befattning anställdes och lågkonjunkturen slog till. Sedan i somras har jag inte behövt gå till jobbet något som först var otroligt jobbigt men en tid där jag lärt mig mycket, funderat på vad jag vill göra i framtiden och vakat in ännu ett nyår.

Det blev ett bra år, men ett annorlunda år. Inga semestrar för att (säkra upp ekonomin), jag åkte med min älskling till mellanstora svenska städer och övernattade som coop medlem på rabatterade priser! Men vi hade det bra.

Jag har fått feedback från människor som vill hjälpa till. Hittills har jag inte hittat det där jobbet jag verkligen vill ha, då jag varit en av få på intervju har konkurrensen varit stenhård.

Kurrekurreduttön har varit öde den här tiden och jag har antagligen glömts bort av alla de som besökte ön tidigare.

Nu vänder det

2009-02-27T08:13:00.002+01:00

Jag har ett intressant jobb med många intressanta och utvecklingsbara inslag. Hösten har dock känts som finalen i Robinsson när de står på plankan och stör efter stör plockas bort till sist måste allt fokus vara på att hålla balansen.

Men nu är det nya tider, allt vänds upp och ner, många nya krav men så kul! Nya parametrar värderas, stöttning uttalas och utvecklingen av året blir avgörande. En utmaning och jag GILLAR det!

Processer

2009-01-23T12:13:00.002+01:00

Jag satt tre timmar med min nya chef igår. Han pratade om förändring, delaktighet, processer .... jag blir så lycklig!!

Äntligen!

Så trevligt, så mycket skratt!!

2009-01-13T09:27:00.002+01:00

Så blev det naturligtvis, vi åt, spelade spel där båda papporna var väldigt tävlingsinriktade. Pratade om olika galna erfarenheter från livet och hade allmänt trevligt.

Dessutom blev ju huset extra fint städat!! Vi skulle kanske behöva gäster oftare, varför inte med besök till barnens rum.....

FREDAG

2009-01-09T16:17:00.002+01:00

En kort vecka tack och lov! Visst känns det att man är ovan att arbeta efter helgerna. Nu i helgen har vi bjudit in en familj som vi inte träffat tidigare. Våra barn umgås, har rest ihop och tror att vi skulle ha kul tillsammans.

Jag tog initiativet och frågade min älskling om vi inte skulle bjuda in dem, visst sa han efter två glas vin förra helgen. Han räknade aldrig med att de skulle vilja komma på så kort varsel (sedan åker deras dotter utomlands ett år). Han blev förskräckt när vår dotter sa, de blev jätteglada och kommer gärna!!

Som tur är, är vi i familjen vana vid hans reaktion och blir inte ledsna eller besvikna, han kommer vara stressad över att vi städar på lördag och maten som ska fixas, men vi vet alla att när gästerna väl kommer och vi fått i oss lite välkomstdrink kommer han vara som fisken i vattnet.

När man levt tillsammans länge så får man räkna med lite veck på den känslomässiga duken, de går att släta ut!!

Den kärleken, den kärleken...

2009-01-07T12:12:00.002+01:00

Förra året hade en hel den utmaningar i jobbet som jag redan nämnt. En kväll nu under ledigheten satt jag och min älskade och pratade om året som varit. Vårt år har verkligen varit fullt av fantastiska upplevelser tillsammans på tu man hand. Men jag påminde mig om att vi hade en svart dag, en dag då marken drogs undan för mina fötter och förtvivlan grep tag i mig.

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle kunna vända och bli det år det faktisk blev. Det kändes omöjligt! Resultatet av facklan som kastades in blev självgranskning och allvarliga samtal. Det ledde åt rätt håll, vi ville båda mer!! Trots att det var smärtsamt är jag tacksam att facklan kastades in för att störa varadagslunken.

2009 - the best year ever

2009-01-01T12:38:00.002+01:00

Jag har stora förhoppningar för det här året trots att världen runt omkring ser ut som den gör. För familjen finns det intressanta utmaningar för oss, barnen ska göra sina val delta i olika uttagningar och det kommer säkert dyka upp fler möjligheter under året.

2008 har varit ganska tufft för mig personligen, har haft ganska mörka tankar vid några tillfällen. När det blir så tufft blir jag först lamslagen och plågas av hur låst jag känner mig. Efter att ha pratat med någon bestämmer jag mig för hur jag ska förhålla mig till situationen och vad JAG kan göra för att det ska ske en förändring. I vissa fall under 2008 har det "strategiska" beslutet varit att avvakta och ligga lågt men det är något som verkligen nöter på mig. Jag vill kunna ta en rak och bra diskussion för att sedan kunna komma fram till hur situationen bäst kan lösas. Att vara passiv innebär ju att jag inte riktigt kan göra mitt bästa.

Därför har jag stora förväntningar på 2009 då förutsättningarna faktiskt förändrats, därför kan det bli "The best year Ever".

Nu fick jag tryck i benen

2008-09-16T13:32:00.003+02:00

Ibland kommer pratet med mina tonåringar in på de pojkvänner de inte har. Jag kan antingen prata om att det finns någon speciell därute för dem eller skrämma dem genom att beskriva eller visa någon bild på en gammal pojkvän jag själv haft. Vilken tur att det inte blev han, eller han....det var bara slöseri med tid.

Igår när jag stod på löpbandet kom inte en gammal pojkvän men en kille som en gång i tiden tog tag i min halsduk och drog mig åt sidan med orden "- Jag vill ha sex med dig!" Jag var inte intresserad men blev naturligtvis smickrad (som tur var jag inte lättförförd som tonåring).

På löpbandet bredvid nickade vi artigt åt varandra. Jag hade sprungit 6 km när han klev upp bredvid, skulle springa 7 km, men nu blev det fart på påkarna. Jag kunde riktigt känna hur killen skulle springa lika fort, jag sneglade på hans "fart". Så bytte jag till min Powersong i min iPod "Because I can" från Moulin Rouge. Han gav upp efter en dryg km, jag fortsatte tills han försvunnit ur lokalen och stannade till slut på 8 km.

Jag säger som barnen "That's what I'm talking about" för jag kände mig som en vinnare! (Fånigt va!)

Omtanke

2008-08-31T16:53:00.002+02:00

Under min morgonpromenad hittade jag svamp, champinjoner. Jag stekte upp svamparna till morgonomeletten. Min älskling pussar mig på kinden och säger: - Jag tänker inte äta av svampen, det vore ansvarslöst mot barnen om du tagit fel och de förlorar båda föräldrarna.

Vad säger man? - Tack?

Äkta kärlek...

2008-08-15T13:55:00.005+02:00

Häromkvällen såg stora delen av familjen på en riktigt bra film, August Rush. Vi hade inga förväntningar men filmen grep tag i oss alla. En djup känsla av tacksamhet svepte in som en skön sommarbris i vårt hus. Våra godnattrutiner är redan ganska utrycksfulla (kommer från min älsklings familj) puss på kinden, munnen och ibland ett "älskar dig" är vanligt. Efter filmen blev det än mer intensivitet i våra godnattrutiner. En dotter som missat nattandet kom in i vårt sovrum när vi redan var i sängen, fann oss föräldrar liggande nära varann och sa: Godnatt, älskar er, och vi fick varsin puss.

- Va, sa mannen som redan stoppat in öronpropparna.
- Älschkar dee, sa jag som redan fått in bettskenan.

Hur kärleksfullt som helst! (Men jag har aldrig sett den scenen i en film.)

Besöka ett krig!

2008-08-10T10:04:00.002+02:00

Det känns ju inte precis roligt att det blivit krig mellan Ryssland och Georgien nu när jag ska dit! Men värst är det för människorna som drabbas. Ryssland hävdar att man skyddar sina medborgare men det är en helt onödig aggression.

Ett av de största slagen i vår historia som satte stopp för Karl XII storvälde var slaget i Poltava. I Ukraina, där Poltava ligger, firar man dess 300 års jubileum nästa år. Det var då man slängde ut Svensken. Karl XII ledde inte den decimerade armén och de två herrarna som skulle leda slaget var lite oense och man gick miste om överraskningsmomentet. Nederlaget blev svidande och Ryssarna har än idag ett uttryck för att vara handfallen som låter "Som en svensk i Poltava".

Ryssland vill gärna ta sig in och fira att man gemensamt satt stopp för Svensken medan Ukraina ser det som ett steg i deras egen självständighetskamp. Med tanke på hur Ryssland agerar mot Georgien får man förstå Ukrainas ovilja att dela firandet.

Korkbröllop??

2008-08-07T16:08:00.002+02:00

Det låter inte särskilt intressant eller gediget. Det som är bra med korkar, förutom att man kan dra dem ur vinflaskor och poppa dem ur champagnen, är att man ska kunna skala lök utan att få tårar i ögonen om man har en kork i munnen.

Det är inte den typen av associationer jag vill ha på en bröllopsdag! Jag vill ha något som utrycker det djup man kan känna när man levt tillsammans länge och kravlat sig över de bumlingar som ramlar ner på rosenvägen när man missförstått varann. Ett ord som utrycker utveckling, förändring, trygghet och nya horisonter. Men det är svårt att komma på ett sådant ord, det är kanske därför det blev korkbröllop!!

Sköna, sköna semester

2008-08-01T10:53:00.004+02:00

Semestern var ljuvlig. Jag kliver som vanlig upp först och tar en första kopp kaffe på balkongen. Med utsikten av palmer, vatten och blomsterprakt och en god bok i handen infinner sig den en känsla av lyxig njutning. Småsaker som att handla bröd i bageriet, köpa lokalt vin upptappat i PET flaskor, morgonjoggen längs Medelhavet kantar dagarna. Musslorna, vinet på kvällarna och kärleksstunderna på eftermiddagarna om vi lyckades skrämma iväg tonåringarna med frågor om de ville diska! Ibland har hushållsarbete sina fördelar!! :-)

Ryssland igen!

2008-07-28T14:41:00.002+02:00

Med kort varsel fick jag veta att jag snart ska åka till Ryssland igen. Det är en hel del papper som ska fyllas i för att överhuvudtaget få komma dit. Tre gånger har jag tidigare varit i St Petersburg med det vackra vinterpalatset. Bilden tog jag under en resa förra våren, det var inte lika vackert i november. Det som finns kvar på min minnesbild från den senaste resan är två unga pojkar som var militärer som hade långa skräddarsydda ullkappor i snöovädret. Det stämde inte riktig med deras unga fjuniga ansikten.

Den här gången bär det längre ut åt öster, förbi Moskva. Hoppas jag hinner kika på Röda torget. Nu gäller det att läsa och förbereda sig. Rysk TV kan dyka upp och då vill man inte verka helt tappad bakom en vagn! Jag som har lite svårt för större siffror, jag menar är försvarsbudgeten 300 miljoner, 3 miljarder eller 30 miljarder?? Allt är ju mycket pengar. Lyckligtvis är jag bättre på att se sammanhang, trender och kan förhoppningsvis svänga till det om jag skulle behöva!

Liten eller stor?

2008-07-23T13:14:00.002+02:00

I höst börjar hon gymnasiet, vår lilla flicka som fortfarande är lite mörkrädd, som är den som har snabbast till tårar vid en konfrontation. Hon är rädd att stora trädet i trädgården ska falla över huset när det blåser, att en mördare ska smyga in genom balkongdörren om den lämnas öppen om natten.

Samma flicka fick nyligen en "fritidsledare" på semesterorten suspenderad då han påtvingat småflickor rita kondomer och viagrapiller i leken "Rita gissa spring". Småflickorna visste ju inte ens vad det var. Vår lilla flicka slog larm och föräldrarna blev vansinniga och fritidsledaren fick som sagt gå. På den stora idrottscupen ser samma flicka till att hennes kompis mobil återlämnas av ett utländsk lag som tagit den. När killarna, med hot om att bli hemskickade, skamset lämnat åter telefonen kunde de inte låta bli att ropa fula ord efter tjejerna. Flickan letar upp deras tränare och killarna får så mycket skäll att de börjar gråta och föräldrarna ber såå mycket om ursäkt. Hon har en sådan stark känsla för integritet lilla flickan.... men är fortfarande lite mörkrädd och säkert lite nervös för hösten.

Same, same but different

2008-07-21T14:18:00.002+02:00

Jag hörde ett citat häromdagen som fick mig att skratta. Det är Lee Grant som ska ha sagt:

"I have been married to a Marxist and a Fascist and none of them would take out the trash."

Tack och lov är min älskling varken det ena eller andra men tar absolut ut soporna när det behövs.

Sommar, sommar, sommar

2008-07-17T14:13:00.002+02:00

Jag vaknar så gott som alltid först i familjen, jag går de korta stegen till postlådan och hämtar tidningen. Försöker gå barfota så länge som möjligt på hösten. Trycker på kaffebryggaren och väljer en liten espresso i en röd liten kopp. Smyger ut i uterummet och slår mig ner med den underbara utsikten av en grön, grön trädgård. Sommar, ahhh...

Under dagen lyssnar jag på något sommarprogram och närs av kloka ord, funderingar eller humor. Det kan vara Peter LeMarcs berättelse om vad som händer när man aldrig får ett nej i barndomen, Amelias berättelse som börjar med att hon skulle blivit en abort eller Mat-Tinas tros chock. Jag njuter.

På kvällen lite tid med familjen som inte är tillbaka i skola eller jobbar, lite prat, lite mys varvat med några sidor i den spännande romanen av Wilbur Smith.

Nu väntar jag bara på att de löparskor jag sett ut ska reas ut!

Motvilligt, motvilligt...

2008-05-15T19:05:00.003+02:00

Jag vet inte om det är åldern, vädret eller något annat. Men idag blir jag bara påmind om människor som är idioter. Just jag, jag har lärt barnen att ingen är idiot men alla kan göra idiotiska saker.

Just nu ser och hör jag så många föräldrar som fixar allt för sina barn, artonåringar som inte packar själva, elever som känner sig kränkta när de ska lämna in en uppgift efter instruktioner, blivande studenter som är sååå oroliga för att allt inte ska bli perfekt på dagen för studenten (men inte är orolig för alla IG som verkar komma i betyget). Föräldrar som bloggar om att det är väl OK att min unga flicka är tillsammans med en 7-14 år äldre kille!! Nej, det är inte OK? Vad är fel på tjejerna i hans egen ålder, inte lika lätta att mästra... Snälla föräldrar var inte som en dålig "låt gå" chef. Ta er tid, tänk till fundera och hjälp era barn till en vettig framtid!!

Jag vill egentligen inte se världen med dessa ögon, men idag verkar det inte som jag kan låta bli.

Samtal med chefen

2008-04-25T16:29:00.002+02:00

Lite ont i magen får jag när jag ska träffa min chef på annan ort. Han ser det som jag ser som utvecklingsmöjligheter som kritik. Han vet svaren på alla frågor. Jag fokuserade på att få resultat. Vi åt en trevlig lunch och min chefs konflikträdsla gör att det går att få honom att vika ganska lätt genom att höja rösten lite. Vi håller på att rekrytera ny chef och det ska bli intressant.

Ut ur mitt idé!!

2008-04-21T17:03:00.003+02:00

Otroligt hur tiden har sprungit iväg i vår, men jag tog en lite tyngre kurs och har just nu schemalagt dagarna från 06.00 till 23:00. Jag vet, jag och lyssnar, jag ska inte ta på mig lika mycket i höst och i vår ska jag vara helt studiefri, jag har t.o.m tänkt mig att ALDRIG mer läsa på våren. Våren är min favorittid på året! Idag gick jag barbent till jobbet för första gången i år, lite kallt var det på morgonen, men det var det värt!!

Min älskling sa ifrån under våren, ville ha mer av mig. Först blev jag sårad, för hans bild av hur jag tänker på honom stämde inte med hur jag verkligen tänker. Men när den värsta persen var över känns det bra att ha någon som kräver att jag förmedlar det jag känner. Han är en passionerad man, min älskling, och föregår med gott exempel. Den skräck jag kände i första skedet får jag aldrig glömma bort, när jag funderade över var vi skulle ta vägen. Allt som är värdefullt i livet får man arbeta för, jag är bara så tacksam att jag fick den här varningen.

Har inte läst bloggar på länge nu jag ska försöka komma ikapp, men som sagt, det får bli allteftersom!

Lite uppmuntran räcker länge!

2008-01-15T09:58:00.000+01:00

Fick precis detta meddelande från en viktig intressent till vårt företag.

"Du gör ju ett fantastiskt jobb, som jag sagt tidigare..... men det stämmer som du säger..."

Jag ler åt mig själv eftersom det är lite typiskt att känna att jag ser hur jag hela tiden måste bevisa att jag gör ett bra jobb. Varför kan jag inte lika självklart som en man bara vara nöjd med att VETA att jag gör ett bra jobb.

Men jag försöker faktiskt tänka på behovet av att få uppmuntran och jag uppmuntrar gärna andra som gör bra saker. Beröm jag hör om personer för jag gärna vidare till personen det handlar om. Om det betyder något för mig gör det säkert det för andra människor runt omkring mig!

Strategisk fullträff!!

2008-01-10T18:19:00.000+01:00

I höstas var jag så besviken på en situation som inträffade på jobbet. Den tog mig så hårt att jag själv blev överrumplad. Jag hämtade mig något så när och fokuserade på det som är positivt och som jag själv kan påverka.

Inför ledningsgruppsmötet hade jag inga förhoppningar, jag hade stratgisnackat med min älskling (han är sååå bra på det) och några fler jag har förtroende för.

Mötet gick över förväntan, utökat förtroende, nya resurser och min egen planering gick igenom. Allt är inte löst, men jag måste försöka vara lite mer som en man och inte engagera mig och ta ansvar för sådant som jag inte själv har ansvar för.

Jag behövde denna positiva kullerbytta, det känns som att jag skadesköts, hukade i skyttegraven, behandlade såret, planerade om och avgick med segern!

Catfight?

2008-01-09T09:53:00.000+01:00

Sista terminen i nian brukar vara pest. Jag minns hur less man var på grabbarna som framstod som barnsligare än någonsin. De sabbade lektionerna och var allmänt jobbiga. Nu går min tredje tjej i nian och precis som sina äldre systrar är det tjafs med jämna mellanrum. Denna gång tjejer emellan. Tjejerna i klassen och i parallellklasser.

Nian hade tydligen stängt dörren till klassrummet framför en tjej. Enligt nian var det inte avsiktligt (? man får trots allt ta det med en nypa salt). Sedan får utstå några Jä*** idiot! Tjejen får med sig lite killar nian hör viskningar Kn***a och hennes namn.

Nian ignorerar tjejen helt (det är hon duktig på). Tjejen ställer sig ivägen när nian ska ut ur klassrummet, nian går runt och får ytterligare en svordom kastad efter sig. Catfight ropar några upphetsat i korridoren. Men inget händer.

Skönt tänker jag att hon inte hakar på och pustar ut för mig själv.

- Men slår hon mig då klipper jag till, säger nian till slut.

?????????????!!!!!!!!!

Lite navelludd!

2008-01-08T16:00:00.000+01:00

På kaffeflickans blogg såg jag att hon gjort en test på vem hon är genom att ange sitt födelsedatum. Jag är skeptisk men kunde inte låta bli att kolla. Till viss del stämmer det även för mig.

You're not good at any one thing, and that's the problem. Vaa??
You're good at so much - you never know what to do. Lite bättre men visst vet jag vad jag ska göra...
Change is in your blood, and you don't stick to much for long. Förändringsbenägen nämnde jag tidigare idag
You are destined for a life of travel and fun. JAAAA! Min älskling måste med

Your strength: Your likeability Om jag får säga det själv så....men det finns familjemedlemmar som är betydligt bättre här!

Your weakness: You never feel satisfied Jo, jag är lycklig men vill alltid mer, får inte riktigt nog.

Your power color: Bright yellow What??

Your power symbol: Asterisk Power??

Your power month: May Strax innan sommaren och nära till semestern, en härlig tid!! Många födelsedagar och avslutningar (det var värre när barnen var yngre).

What Does Your Birth Date Mean?

76 dagar kvar till semestern!

2008-01-08T14:39:00.000+01:00

Regnet smattar på försterbläcket, skrivbordet är rörigt papper, en hög med inbjudningar, kaffemugg, nagellack och miniräknare.

I övermorgon ledningsgruppsmöte... jag funderar över min strategi. Gäsp det får nog bli - ligg lågt! Det är lite tufft för en person som gärna vill utveckla och själv är förändringsbenägen. Jag får ta utvecklingen på de områden jag själv har ansvar för och kan påverka.

Det är precis en sådan dag för mig, kanske beror det på att det är första veckan med en hel arbetsvecka efter ledigheten. Gäsp igen! Nej det får bli löpbandet ikväll.

2008 - ett mellanår?

2008-01-07T11:53:00.000+01:00

Jag gillar verkligen nyårstiden. Reflektera över året som varit och tänka på vad man förväntar sig av det nya året. För något år sedan sa en välbetald kollega till mig att han hade ett mellanår, dvs han drog inte in några intäkter utan glassade mest runt och snackade med "grabbarna". Så skulle jag aldrig kunna göra, skulle inte ha samvete till det. Men är det kanske så att det är jag som har fel. Varför ska man alltid försöka överprestera, ställa högre krav på sig själv än andra gör, eller vad ens chef gör. Ta ansvar får sådant som egentligen är chefens ansvar....

Så jag funderar faktiskt på att tagga ner lite. Vet inte om jag klarar av det. Jag skäms nästan att det skriva om något så skamligt!

I år har jag i alla fall hittat lite nya trevliga bloggar och för säkerhetsskull har jag lagt dem på min lista för att komma ihåg att kika in ibland. Jag önskar er alla ett härligt 2008 - kanske ett mellanår!

En lugn skön dag.

2007-12-29T10:51:00.000+01:00

Visst skulle jag velat ha snö till jul och nu i mellandagarna. Det var ju så fint när snön föll i början av november. Det blir tyst och fridfullt.

Så var det inte i morse. När barnen ska ha skjuts tidiga morgnar är det självklart jag som skjutsar. En naturlig fördelning eftersom jag är morgonpigg och inte har något emot att köra tidiga morgnar. Jag minns särskilt en skjuts till Arlanda en försommar morgon med termos packad och smörgåsar packade. Vi var framme vid femtiden efter en resa med ljuvligt väder, vackert landskap och ett stackars rådjur som hamnat på fel sida av stängslet. I morse var det inte lika tidigt och inte lika långt att åka. Dottern hade samling för vidare färd till flygplatsen och sedan vidare norrut för match.

Väl hemma igen tryckte jag på knappen på kaffemaskinen som brummande men lydigt malde kaffebönor för ännu en kopp kaffe. Det var fortfarande helt tyst i huset och jag njöt av kaffet och morgontidningen. Så hör jag ett försynt knackande på ytterdörren... När jag öppnar står en annan tränare där som skulle hämta en annan dotter för fotbollsträning. Jag inser direkt att hon sover fortfarande. Jag skyndar mig uppför trappan till hennes rum som är tomt!! Eftersom hennes madrass saknas inser jag snabbt att hon inte är långt borta. Hon har tagit med sig madrassen till lillebrors rum. Det ser ganska mysigt ut. Kläderna hon ska ha på sig ligger bredda på golvet som om de skulle fotas och hon är snabbt på benen. Jag fixar en smörgås och några apelsinklyftor som hon får med sig när hon går ut genom dörren.

Ahhh, jag sätter mig igen, skriver lite i korsordet, hämtar min laptop när jag fastnar (fusk enligt min älskling). Nu kommer äldsta dottern ner, med fleecepläden omlindad om höfterna som en koldolme. - Mamma, kan vi övningsköra till jobbet! Javisst, svarar jag och fortsätter fundera på korsordet. Till sist vaknar mannen, min älskling, jag väljer mellan att riva ur korsordet eller helt enkelt ge upp. Jag inser att nu har det tagit stopp och släpper ifrån mig tidningen.

Så börjar en lugn skön dag hos mig strax innan slutet på år 2007, i ett julpyntat hus men utan snö på marken.

Mellandagsrea och mellanbarn!

2007-12-27T10:14:00.000+01:00

Nu är det mellandagsrea och fullt i alla butiker. Julklappar ska bytas ut och beslut fattas om man ska tala om för personen man fick julklappen av att man vill byta. Vårt mellanbarn var inte helt bekväm med att tala om för moster att väskan inte var helt OK. Hon lyckades byta den i affären utan kvitto och kom överlyckling hem med en Björn Borg väska.

Egentligen har vi två mellanbarn men egentligen bara ett som agerar som ett mellanbarn. Igår kväll hade antagligen snällhet från pepparkakor och julklappar gått igenom förbränningsapparaten och ett bråk bröt ut om en bagatell. Storasyster är duktig på att uttrycka sig och argumentera, lillasyster börjar alltid gråta och känner sig överkörd.

Till slut var vi tvugna att medla och kommenderade flickorna ner i vardagsrumssoffan och frågorna började ställas så att de fick förklara sig. Själva problemet löstes snabbt men sedan fortsatte samtalet med mellanbarnet. Hon har så många talanger men väldigt lite driv. Det kan ju naturligtvis hänga ihop eftersom hon inte behöver anstränga sig. Hon har inte behövt ta ansvar som storasystrar och har dragit nytta av deras inlärning. (Stressade 4 år äldre storasyster med att kunna multiplikationstabellen mycket bättre).

Just nu är det alldeles för mycket tid framför datorn med msn. Visst kan man få henne att göra något annat men då måste man tjata och bevaka. Så samtalet gick ut på, vem vill du bli (inte vad). Hur vill du att folk ska minnas dig, vill du påverka hur ditt liv utvecklas eller vara passiv. Efter många minuter, mycket tårar och näsdukar avslutade vi samtalet, kramades och pussades godnatt. Lillebror ville ge en positiv rapport så han berättade att mellanbarn satt och skrev på sitt rum.

Jag ska ta mig tid med henne idag när jag kommer hem för att se var hon hamnade efter samtalet. Det är alltid tufft med dessa samtal när de kanske inte får höra det man vill höra men det man behöver höra. Barnens tårar känns blytunga i hjärtat. Trösten är att jag kan minnas att när jag varit den som fått höra det jag behöver höra har det alltid blivit bättre efteråt.

När vi skulle ingravera något åt henne för något år sedan skrev vi: Excellence is a choice! Jag tycker mig se att just mellanbarn behöver lite extra hjälp med att förstå det sambandet. Hoppas min älskling tar till sig det under dessa lediga dagar.

Är det redan jul?

2007-12-18T09:16:00.000+01:00

Mitt senaste inlägg var i oktober och nu är det snart julafton. Var tog tiden vägen?? Senhösten har varit full av aktiviteter. Jag minns den tid när det var sent att komma hem efter klockan 5. Nu är det tidigt om jag kommer hem innan sju. Den här veckan har jag markerat i min kalender sedan länge, det står HÅLL REN!! Efter höstens resor, konflikter, distanskursen som "bara" har en tenta kvar, barnens aktiviteter känns det skönt att ha en HÅLL REN vecka.

Julen är väl på plats hemma i familjen. Under de första åren som nygift, pustade och stånkade jag med alla måsten tills min man sa, gör bara det du tycker är roligt, och gnäll inte. Så enkelt egentligen. Ljusstakar i fönstren, adventsljusstake och julgardiner i köket känns som något jag vill ha på plats. Men med tonåringar hemma som uppskattar adventstiden så åker girlanger, tomtar, dukar, bonader och små kottar upp redan till 1:a advent.

Några julklappar återstår och fördelningen av julmaten.

Sedan fylls adventstiden också av många reflektioner, barnen som bara njuter ser kompisar som inte verkar se fram mot julafton, som inte verkar ha jultraditioner att längta efter. Det behöver inte vara hemska scener som utspelar sig utan bara en slags brist på samhörighet. Tankar på människor som firar jul ensamma, flyktingbarn som kommer hit utan föräldrar eller andra som inte har råd att besöka sin familj. Omtanke varvas med tacksamhet i tankarna.

Jag ska passa på att njuta denna jul, för nu är vi hela familjen innan barnen skaffat sig egna familjer eller respektive. Framtiden blir säkert också spännande men nu är nu. Orden från en livsfilosof ringer i mina öron: "Wherever you are, be there!"

God Jul och Gott Nytt År!

Ett riktigt bottennapp!!

2007-10-13T20:31:00.000+02:00

Denna vecka kommer jag mest minnas från ett riktigt bottennapp! Min chef sitter vid samma bord när en person i vår organisation vägrar att utföra det jobb jag ber henne göra. (Jag är hennes chef). Han mesar och trevar och sedan lämnar vi bordet utan att konflikten är löst.

Dessa konflikträdda människor som skapar så mycket leda och ineffektivitet på arbetsplatserna. Jag var så arg, så frustrerad. Som tur är har jag en vettig man jag kan prata med och jag har också en favorit som jag som av en händelse skulle träffa dagen därpå. Jag var tvungen att blotta mig och berätta om min situation för att få lite råd. Efter mötet kändes det mycket bättre och på vägen hem ringde min chef och var urskuldande... Men nu tror jag att det räcker om det inte blir någon påtaglig förändring. Jag har vid ett tillfälle sagt till min chef att så länge jag pratar med honom om vad som behöver förändras behöver han inte vara orolig, det är när jag blir tyst han ska oroa sig.

Nu tänker jag ge en sista varning och bli tyst. Händer ingenting, går jag vidare. Det måste jag. Jag säger hela tiden att jag inte förstår människor som går kvar på en arbetsplats och klagar. Sådan vill jag aldrig bli, men det är lite synd för jag har ett toppenjobb!

P.S. Vacker bild från en kvällspromenad!

Ta inte bort alla hinder...

2007-10-05T14:29:00.000+02:00

För 50 år sedan skickade ryssarna upp Sputnik i rymden. Amerikanerna visste inte att man hade den kunskapen och i det kalla krigets klimat ville man inte vara sämre. Nu skulle man bli först till månen!

Kapplöpningen mellan dessa nationer tog fart vilket resulterade i att en hel del av den teknik vi använder idag fick en rejäl puff i rätt riktning.

I en TV intervju hörde jag en rysk ingenjör från den tiden säga att om det hade varit bättre relationer mellan Sovjet och USA skulle säkert en del av tekniken vi har i dag inte funnits eftersom man inte skulle ha satsat så mycket för att komma först.

Det får mig att fundera över hur det är i livet. Några hinder, några svårigheter att övervinna kan resultera i utveckling som tar mig längre än om allt bara flyter på. Något som är svårt som förälder är att inte plocka undan alla hinder för barnen när de möter motstånd. Det finns ju t.o.m. föräldrar som försvarar sina barn när någon ställer dem till svar för något felaktigt som de gjort eller varit med om.

Men nu är det fredag och jag ser fram mot en god middag, puss i nacken, prat runt matbordet. Men inte ens en fredag slipper man undan hinder och svårigheter!! För jag vet att jag kommer att ha det mycket svårt att hålla mig vaken till dess att barnen lagt sig och man kan få utvecklas lite grann. Klarar jag det kanske det blir tekniska landvinningar!!!

Insikt...

2007-09-16T20:52:00.000+02:00

Jag vet inte om det var husvisningen på vår gata som var det som satte igång diskussionen hemma. Det är nämligen bara villor i vårt område. 17 åringen konstaterar att man vet när man stiger på bussen i stan och den är nästan full med en stor andel sk. invandrarbarn att de kommer att stiga av halvvägs hem till våra kvarter.

19 åringen sa att om man vill sitta själv sätter man sig bredvid en invandrare för då vet man att man snart får sätet för sig själv. - Det är ganska läskigt egentligen, konstaterar hon. Om de har en matkasse så vet man också att de ska av vid de bostadsområden där det bor mest invandrare.

De är ledsna och upprörda av sin insikt och påminner om den gången 19-åringen var bara 11 år och en äldre kille kom fram till henne på busshållplatsen och hon blev skrämd av honom. Några invandrarflickor som var några år äldre sa till henne - Du kan stå med oss!! Dessa flickor gick också av halvvägs hem till oss. Jag kommer aldrig glömma deras mod som betydde mycket för en elvaåring.

Politiker i blommiga brallor

2007-09-13T15:52:00.000+02:00

När man är aktiv som kvinna i arbetslivet lär man sig både ett och annat. En del saker finns utan att man kan sätta fingret på dem. Det som man själv kan tycka är intuitivt kan uppfattas neurotiskt av någon annan.

Ett företag ringde mig och ville göra en undersökning om en särskild ort, och om det vore bra att etablera sig där. Sedan valet är det ordförande i kommunen en kvinna. Då löd frågan: Är hon varm i kläderna? Hur uppfattas hon? Eftersom jag träffat personen i fråga någon gång vet jag att hon inte är en grå mus, hon tar plats, har kläder i färger och mönster som syns och är kvinnlig i sin framtoning. Hur skulle jag formulera mitt svar??? "- Hon uppfattas nog som en modig kvinna, en färgstark kvinna. Jag tror absolut att hon är varm i kläderna men det brukar det finns nog en del att rätta till eftersom det brukar vara lite knepigt för kvinnor som får en så pass framträdande roll."

Detta blev mitt svar, det finns naturligt mer jag kunde sagt och kanske vägt orden ännu bättre men i all hast föll orden efter min föresats att inte klampa i "fällan". Jag hade kunnat säga beslutsmässig, kunnig, nyfiken m.m. Man lär sig, och fortsätter man bara att gneta på så visar det sig förhoppningsvis så småningom vem som snackar och vem som agerar. Det vill jag i alla fall tro.

Myrstack!

2007-09-04T20:31:00.000+02:00

Det här är en bakelse jag köpte i Riga som kallas myrstack. Den var god, med ett inre som inte var lika smetigt som en Sarah Berhardt biskvi. Kaffet var också gott. När man reser vill man gärna prova lite nya smaker. Maten var också mycket god! Det har inte blivit mycket bloggande på senaste tiden men det hänger samman med att hösten satt igång med en väldig fart. Har hunnit besöka Tallin och snart bär det iväg till Spanien en vända. Det är helt fantastiskt att man faktiskt kan flyga till ett annat land för att ha en halvdags möten!! Barnen är tillbaka i skolan och nya scheman på vem som gör var har planerats, funderar även på att köpa lite städhjälp och få hemmet proffsstädat, iställer för vår gemensamma amatörstädning. Nu måste jag ägna mig lite åt tråkigare läsning och sedan ska vi se familjens favoritprogram "So you think you can dance"!

Sommar reflektioner

2007-08-03T09:16:00.000+02:00

Jag gillar att lyssna på sommar programmen i min iPod. Hela låtarna spelas inte så själva programmet tar inte så lång tid. En del av personerna som ska prata är för mig helt okända men det finns nästan alltid något matnyttigt i varje program.

När jag hörde Lena Olin tänkte jag på hur annorlunda format detta måste vara för kända personer som ständigt misstolkas. Det känns som man får känna den verkliga personen och Lena upplevde jag som att hon var ärlig och hon gav inte någon förskönande bild av sig själv.

Magdalena Graf berättade om sitt liv som gav en mer nyanserad bild av henne som person. Det viktiga som hon berättade var hur hon själv bestämde sig, genom ett påtagligt val, att göra något åt sin situation. Vi letar ju alltid efter bekräftande information om det vi redan vet och jag brukar säga att DINA val avgör DITT liv.

Sen var det förvånande att höra Peter Rost som varit läkemedels VD i Sverige men även arbetat som läkemedelschef i USA vara så rak och avslöja oegentligheter. Han beskrev också att han tycker att gubbväldet är värre i Sverige än i USA. Han blev själv inbjuden till en "klubb" för inflytelserika män när han arbetade i Sverige. Anledningen verkade vara att få honom att inte störa hur man delat upp makten sinsemellan utan hänsyn till slutkunden. Det här gubbväldet märker jag av emellanåt men när man säger något bemöts man med att det bara är inbillning. (Inte av alla förstås).

Som sagt progammen förgyller mina promenader och ger mej anledning att reflektera, men nu måste jag jobba!

Partnerbyte med överraskning!

2007-07-31T10:25:00.000+02:00

Efter helgens begivelser var det dags att byta partner. Jag fick en partner med snabb respons och vackra välkända drag. Det har nämligen varit min partner tidigare. Min man fick en yngre modell som är stark och väl utrustad. Ja, vi bytte alltså bilar med varann! Jag är ganska tråkig när det gäller bilar. De ska vara praktiska, gärna nya och min nya bil har uttag för iPod! Min man skulle gärna se mig i en sportigare bil men jag tror att han liksom jag inte skulle vilja lägga alltför mycket pengar på något som så snabbt förlorar i värde som en bil. Jag inbillar mig att det inte skulle spela någon roll hur mycket jag än tjänade skulle det vara svårt att prioritera en bil, hellre resor, prioritera bra lösningar i hemmet och gärna städhjälp!

När jag skulle ta min mans bil hem från jobbet igår och gick ner i parkeringsgaraget för att blippa upp bilen så såg jag den lilla lappen. Ett litet vikt kvitto från en tvättautomat som låg på sätet. Jag blev alldeles varm när jag insåg att han åkt förbi mitt garage, haft med sig extranyckeln och lagt dit lappen. Kanske hade han ett annat ärende till stan, jag har faktiskt inte frågat, men bara omtanken att med en liten gest förgylla min dag är tillräcklig för mig!

Jobba i semestertider

2007-07-30T14:29:00.000+02:00

Att gå tillbaka till jobbet efter en tidig semester är lite kvalfullt. Man ser hur solbrännan flagar bort, den oundvikliga hösten då man måste upp i spinn igen närmar sig. När det väl är igång brukar jag trivas men varje år våndas jag lite. Delvis beror det säkert på att man inte är så effektiv på jobbet som man borde vara inför den annalkande hösten. Men det finns också fördelar, det är rea på stan och man kan gå en liten sväng varje dag för att se när just det man tittat på sjunkit i pris så att det är ett riktigt kap. Man kan blogga lite (på kafferaster....)

Jag passar på att träna lite extra nu när inte skjutsande av barn, föräldramötet, åtaganden och resor för jobbet tar min tid. Jag tränar några gånger i veckan på gym men går också på dagliga promenader. Det slår mig vilket vackert skådespel som äger rum varje dag med en publik som inte skulle ge en lönsamhet. Häromkvällen var himlen rosa och speglade sig i sjön, en skönhet som inte skulle kunna fångas på bild.

Afrikanska förebilder

2007-07-27T11:22:00.000+02:00

Just nu lyssnar jag på ännu en bok om Mma Ramotswe som är huvudpersonen i Damernas detektivbyrå. Det känns så bra att få in lite annorlunda perspektiv på verkligheten. Många av hennes funderingar känns också så aktuella och som om det är något som är sant men att man inte riktigt tänkt på det.

Att Mma Ramotswe är en mycket stark och självständig kvinna blir snabbt tydligt och går som en tråd genom hela berättelsen. Dessutom är hon varm och respektfull mot mannen i hennes liv Mr JLB Matekoni. Jag blir djupt imponerad av hur författaren får fram hennes förhållningssätt till JLB Matekoni. Beskrivningen som visar att det inte finns någon motsättning mot att vara självständig men att inte alltid kräva sin rätt. Jag funderar lite på om det inte är där vi som svenska kvinnor har lätt att fastna. Ibland känns det som att man får påminna sig att det är viktigare att det blir rätt än att ha rätt!

Böckerna om Mma Ramotswe är mycket underhållande och skön Läs/lyssning men de får också hjärnan och hjärtat att titta åt lite andra håll en rätt fram!!

Sommar, sommar, sommar...

2007-07-26T16:50:00.000+02:00

Under somrarna prenumererar jag på P1:s sommarprogram som jag lyssnar på i min iPod, när jag promenerar, åker och handlar, går på stan och vill undvika olika aktivister som vill stjäla tid från min lunch. Det jag gillar mest är när personliga erfarenheter och inställningar berörs. Göran Zachrisson som är TV komentator berättade med stor respekt och sorg om att han och hans far aldrig lyckades få en ömsesidig relation. Göran Lambertz citerade någon klok person som sagt till honom: "- Det bästa du som far kan göra för dina barn, är att älska deras mor." Sedan fick vi följa med i Anja Perssons inre dialog under ett slalomlopp som verkligen visar vilken inställning hon har! Ska se till att mina idrottande barn får lyssna på den sändningen.

Det finns en hel del som man kanske inte håller med om i dessa sändningar, men alla pratar utifrån sin situation och man kan alltid få med sig något. Nästan alltid i alla fall. Vissa berättar saker man önskade man slapp veta. Camilla Läckberg var intressant att höra på och hon inspirerade mig att ta tag i min egen önskan att skriva. Därav mina nya länkar. Det återstår en hel del program och vissa har jag inte hunnit med än så länge men sommar är inte slut än. Alice Timander som dog i somras var intressant att lyssna på, jag lät även barnen lyssna på en bit av hennes program och så var det någon vildmarksperson som pratade dal-mål som hade en helt fantastisk historia att berätta men framför allt en underbar livsglädje.

Så har du inte lyssnat än så finns det en del guldkorn denna sommar, sommar, sommar...

Stolt fjällskivling

2007-07-25T09:17:00.000+02:00

Mmmm, denna hittade jag på en morgonpromenad och den åt jag till frukost med några stekt ägg. Visst är den vacker i sin stolthet! Jag brukar hitta fler än jag gjort i år men den vanliga platsen har högt gräs så den kanske inte trivs när den inte syns.

I sommar har ett av barnen en 13 åring varit hos släktingar under en längre tid. 13-åringen är känd för att vara snäll (miljöskadad av att ha tre äldre syskon som alltid värnat dennes välbefinnande). Därför blev vi mycket konfunderade när vi fick information om att allt inte fungerade så bra hos släkten. Han hade betett sig på ett sätt som för oss var främmande och helt ur karaktär. När vi fick prata med 13-åringen blev denne helt förtvivlad över anklagelserna. Vi gav lite råd och vem 13-åringen skulle prata med osv. Nu när han kom hem visade det sig att kusinen hade varit orsaken genom att helt enkelt hitta på en massa saker.

13-åringen hade trots allt hanterat detta på ett mycket bra sätt och sa att "det var inte så farligt" och liknande. Tiden mellan vi fick dessa negativa signaler och tills dess 13-åringen kom hem ville jag ringa, undrade hur barnet mådde, såg fram mot att 13-åringen kom hem... Pappan var lugn och sa att det är något som är bra att lära sig hantera. Nu när vår älskling är hemma visar det sig att Pappan hade helt rätt, en mogen, välartikulerad och kramig tonåring är hemma. Som mamma är jag stolt som en fjällskivling och förundrad över hur lätt vi mammor får panik, målar up scenarior som vi vill skydda vår barn som kanske bara växer av en inte alltid så tillrättalagd tillvaro.

En sommar måndag.

2007-07-23T14:33:00.000+02:00

Det är en grå trist dag, och måndag. På lunchen skulle jag ut och promenera men det regnade och jag hade inte varit så pass företagsam att jag tagit med kläder som fungerade. Det är kanske väntan som gör dagen lite långsam, imorgon kommer ett av barnen hem som varit borta sedan början av sommarlovet!

Det är tyst på jobbet, så där så man hör tystnaden. Nej, nu sätter jag på lite kaffe för att se om det blir någon ordning på det här!

Tonåring eller geisha

2007-07-19T10:55:00.000+02:00

Jag har precis lyssnat färdigt på "En Geishas memoarer". En fantastiskt duktig uppläsare som gjorde berättelsen mycket levande. Det slog mig att det faktiskt finns likheter mellan dåtidens geishor och en del av dagens tonåringar. Man vill så gärna behaga männen, killarna att man lägger ner massor av tid på att vara så fin man bara kan vara.

Jag blir ledsen när jag hör mammor som hejjar på detta beteende. Inte så tydligt som en hejarklack utan i ständigt återkommande kommentarer som:

"Skolans mest populäre kille är intresserad av MIN dotter" och??

"Hon har tränat så hårt varje dag och blivit helt platt på magen, jag kan inte fatta det!!" (upprepas ca 6 ggr under en dag)

Jag tror faktiskt att det är vi mammor som bär den största skulden i att forma våra döttrar till att bli icke jämställda. En mamma berättade (med politiska uppdrag på hög nivå) berättade om sin son vars flickvän alltid plockar upp efter honom, packar hans saker när de flyttar mellan hennes och hans föräldrahem. Att hon inte säger ifrån!!

Förutsättningen för att hon blir morsa och att han tröttnar är ganska troligt. Nej, våra tjejer måste hitta någon att älska som de inte visar uppskattning genom att serva utan genom att ha ett utbyte.

En Geishas memoarer blir ett bra diskussionsunderlag för dagen ungdomars värderingar. Ska försöka locka mina tjejer att lyssnar på den. (Finns hyfsat billigt i MP3 format på Coop)

Förnyelse

2007-07-18T09:32:00.000+02:00

Under vinterhalvåret blir det gärna samma maträtter som går i omlopp. Men just när man kommer hem från semestern och det är dags att återfå formen brukar jag leta inspiration. I år köpte jag två nya kokböcker där det verkade finnas sådan mat som jag gärna skulle gör iordning. Det är alltid roligt att lära sig lite nytt, få mera insikt i samband mellan kost och välmående. Några nya idéer brukar fastna varje sommar som vi lägger till i vår mathållning. Men när väl hösten är här kommer jag antagligen inte ha så mycket att komma med, eftersom det sällan är jag som lagar maten numera. Under många år gjorde jag all mat men vi har anpassat oss till att vi alla har aktiva liv, min man gör den mesta maten men barnen får också ta eget ansvar och se till att de får något i sig.

En wrap med tonfiskröra (bilden) tyckte jag var en bra idé som man säkert kan variera en hel del. I Tyskland kan man nu får kyckling wrap på McDonalds som var riktigt god. När man har en lång transportsträcka och ska bila är faktiskt McDonalds en välsignelse, det går fort, man vet vad man får, det är inte dyrt och utomlands har de alltid fräscha toaletter. Med kycklingwraps känns det ju också som även en vanlig snabbmatsrestaurang förnyar sig. Tur bara att jag inte läst det där om transfetter innan resan!

En kopp kaffe kanske?

2007-07-17T15:29:00.000+02:00

För mer än 5 år sedan hälsade vi på kompisar som hade en kaffemaskin som gjorde kaffe på nymalda bönor. Kaffet var så gott!! Dessutom var det smidigt att bara kunna gå förbi och trycka fram en kopp kaffe utan att behöva brygga en hel kanna. Vi har ofta tänkt på och drömt om att en dag införskaffa en sådan bryggare. Men nu är det gjort!! Jag fick precis besked om att den skickats iväg och vi borde ha den imorgon. Kaffebönor köpte jag in igår kväll när jag ändå skulle handla en massa mat till återställarlivet efter semestern.

Jag ser fram mot att kliva upp på morgonen och ta en kopp espresso som en början på dagen. Lite vardagslyx som förhoppningsvis kommer att förgylla mornarna framöver. Med tonårstjejer som rest utomlands har de hittat den stora kaffekedjan Starbucks och går gärna med sin Starbucks-termosmugg till bussen. Det måste de tycka är såå coolt. Jag undrar om jag kommer vilja dricka kaffet på jobbet? Kanske måste skaffa mig en egen Starbucks termos.

Tillbaka på jobbet!

2007-07-16T09:14:00.001+02:00

Fördelen med att ta semester tidigt är att det är lugnt på jobbet när man kommer tillbaka. Nu har jag precis satt mig ner med en kopp kaffe för att ta en liten fikarast med mig själv. Det känns sorgligt att semestern redan är slut men jag ska försöka njuta ändå, gå hem lite tidigare ibland, ta längre luncher och däremellan förbereda inför hösten.

Minnena från en härlig semester är skön osynlig vän, mer påtagligt är de extra kilon som lyckas smyga på varje semester, trots morgonrundor med jogging och promenader. Det är väl minskad träning i kombination med ökat intag som är boven i dramat. Men så skönt att bara få njuta dessa veckor. Nu blir det annat, för tar jag det inte direkt blir det desto svårare i höst när middagar och olika bjudningar försvårar valet av man äter.

Jag har gått ut stenhårt med dagliga promenader och ett par pass i veckan. Man vill ju att kläderna ska sitta skönt i höst!!

Jag känner en viss vånda inför hösten, år för år trappas det upp vad jag vill åstadkomma och trots att jag är ganska duktigt på att säga nej finns det tillräckligt mycket som är så intressant att jag bara inte kan tacka nej. Jag har återigen anmält mig till en kurs i höst vilket alltid brukar var utvecklande men som tar en hel del tid. Jag har lovat mig att det inte ska få gå ut över min familj i form av irritation men har väl tvingats vara lite väl frånvarande ibland. Jag funderar ibland över min egen inställning eftersom det inte är någon annan än jag själv som ställer kraven på mig. Ett visst mått av otillfredsställelse är nyttigt intalar jag mig. Jag lovar mig själv att vara vaksam så att jag inte "går in i väggen". Kanske just att blogga är ett sundhetstecken just för att det ger ett utlopp, en tid för reflektion och en inte alltför slavande inställning till jobbet. Vad vet jag? Nej nu måste jag nog ta tag i min mail!

Hemma igen

2007-07-12T12:22:00.000+02:00

Nog för att jag hört att det regnat på midsommar men att det varit så uselt väder hemma hade vi ingen aning om. Sitter nu och hör regnets smatter och drömmer mig tillbaka till semestern. Vi hade inte alla barnen med oss eftersom två av dem var ute på andra äventyr, så vi var en liten familj på fyra personer. I en familj med fyra barn utvecklas olika relationer syskonen emellan. En förtrolig relation mellan barn 1+3, 2+4. Livlig fantasi och lek mellan barn 3+4. Barn 1+2 tar ansvar medan 3+4 går ganska bekymmersfritt genom livet. Den här semestern var det de systrar som är den mest osannolika kombinationen som var med. Båda två är tävlingsmänniskor och det blev en hel del tjafs om regler i kortspel, om vem som lånat ut mest till den andra, antalet M&Ms de ätit och därutöver tävlingar i att springa snabbast uppför en backe, simma under vattnet. Det var roligt att se dem tillsammans och vi gladdes över att de fick den här möjligheten att förhoppningsvis utveckla sin relation.

Man lär sig en hel del på semestrar det blir en komprimerad skoltermin i kompisförhållanden. Där vi bodde var det flera olika nationaliteter och vår tjejer (främst den yngsta) skaffade snabbt kamrater. Vi som föräldrar blev t.o.m. inbjudna på en fest som var fantastiskt trevlig. Vi bodde i ett område så tjejerna kunde vara ute till sent på kvällarna och umgås med de nya kompisarna. Efter några dagar dök tyska tjejer upp, våra tjejer försökte heja och inkludera dem i gemenskapen men de bara blängde. Därför blev våra tjejer inte glada när några av killarna från deras gäng drogs till tyskorna och det blev lite gängbildning. Vårt råd var att fortsätt att vara trevliga och prata med alla så ordnar det sig. Dagarna innan vi skulle åka hem blev "segern" fullständig för dem när killarna tröttnat på tyskorna och deras nedlåtande, elaka stil. Våra tjejer fick nu bekräftelse att de var snällare, roligare (ja och naturligtvis snyggare) och de tyska tjejerna tvingades t.o.m. sätta sig i den yttre ringen runt våra tjejer.

Jag har alltid försökt att säga att man ska tänka på hur man behandlar människor för man vet aldrig var de dyker upp senare i livet. Det finns ingen anledning att sätta sig på människor för att hävda sig, det betalar sig sällan. Tjejernas erfarenhet denna sommar har antagligen fått dem att förstå vad jag menar, även om det var en extremt kort tidsperiod. Om inte annars kan jag påminna dem när höstens "dramor" drar igång.

Simma lungt

2007-06-21T15:05:00.000+02:00

Ja, just nu kan jag inte annat än att simma lugnt. Vi är på plats på semester, installerade med nya rutiner och har rekat området. Springer längs havet på mornarna. Allt är toppen. Dessutom kollade jag precis och fick se att jag klarade VG på tentan som jag skrev strax innan jag åkte. Ikväll har vi gäster över och ska äta en massa god mat spela lite spel se vad barnen vill göra. Men innan dess är det dags att ta sig till poolen en stund. Läser en deckare och har en historisk roman i min iPod. Semestrarna är fantastiska. Visst dyker det upp saker man måste ta itu med, men vi brukar inte sopa saker under mattan, har man fel är det bara att erkänna, lära sig något nytt och gå vidare. Vi hade en sådan diskussion häromkvällen med barnen. Nej, nu ska jag inte sitta här längre, solen, poolen, solstolen och boken väntar. Ciao!

Tårarna trillar

2007-06-02T21:06:00.000+02:00

Jag blir så många gånger avundsjuk på er som är så ärliga på bloggen, blottar er och skriver precis som det är. Själv tänker jag alltid flera gånger för att inte avslöja mig, för att inte kunna härledas till det jobb jag har och de kontakter jag har. Många inlägg har inte blivit skrivna pga att jag inte vill riskera att det kommer att läsas av personer som drar nytta av informationen på fel sätt. Idag gör jag ett undantag och blir väldigt personlig. I veckan har jag fått löneförhöjning, två gånger!! Ja, det är faktiskt sant, dels i mitt vanliga jobb men även i ett uppdrag som jag har sedan en tid tillbaka. Jag vet att min man gläds med mig för den ökade intäkten men har ändå varit försiktig med att trumpeta ut framgångarna.

I helgen satt vi och pratade och han uttryckte att trots att han själv just nu är mycket frustrerad på sin arbetsplats (och han har en enorm potential) så gläds han med mig. Sedan säger han att han är bara glad om han kan underlätta för mig genom att se till att jag mår bra, hinner träna och att barnen mår bra. Vad kan man säga, ögonen blir fulla av tårar och han ser förvånad hur tårarna rinner ner för mina kinder. Något som han nästan aldrig sett trots våra många år tillsammans. Men vad ska man som kvinna säga när man har en så fantastisk man!!! När jag påpekar detta säger han att ja, så osjälviskt är det inte för jag slipper gärna kontakter med snickare, försäkringsbolag m.m. JAG ÄLSKAR HONOM, inte bara för detta men jag önskar att världen förstod vikten i goda relationer. Jag hoppas att den kompetens han besitter en dag dras nytta av. Våra barn har så mycket nytta av detta redan nu men han skulle kunna förgylla fler människors liv. Tänk att få ha en sådan man i sitt liv!!! Inte undra på att tårarna trillar.

Kanske jag har varit för personlig men när tårarna trillar kanske man blir lite mer irrationell!

Tänk så det kan bli.

2007-05-29T09:21:00.000+02:00

Min dotter säger att jag gör vad som helst för att slippa plugga så när Solusfemina berättade om släktforskning så var jag inte sen att fylla i mycket av den information som jag hade hemma i ett arkiv. Långt tillbaka i tiden till början av 1700-talet.

Jag passade på att utnyttja möjligheten som www.geni.com har att bjuda in andra släktingar att fylla i sina uppgifter utan att ha några större förväntningar på att fler skulle engagera sig. Men där fick jag tji, en släkting från USA fyllde i och jag som är så stolt över vår svenska folkbokföring fick se mig omkullsprungen då deras uppgifter gick ända tillbaka till början av 1600-talet.

Nu kommer det som blev så fascinerande. Amerikaner är ju så gott som alltid ditflyttade och kommer någon annanstans ifrån. Det visade sig att den grenen som begett sig till USA kom via England från Frankrike. Den plats de kommer ifrån är bara ett stenkast från den ort där vi bokat in semester i sommar!! De flydde någon gång runt sekelskiftet 1600 då man gick våldsamt fram och utplånade hela byar, nu åker vi dit på semester för att njuta och koppla av. Tänk om de hade vetat....

Helt fantastiskt vilka vägar historien tar, allt på grund av de beslut vi fattar i våra liv. Att bryta upp måste ha varit ett ganska svårt och stort beslut. Särskilt när världen var så mycket större då (i restid). Mindre fantastiskt är hur mycket tid jag borde ägnat mig åt tråkiga formler för att klara tentan nästa lördag.

Livskvalitet - ett slit

2007-05-21T13:07:00.000+02:00

I helgen blev jag sittande på kvällarna på uteplatsen och beundrade trädgården som är så grön och vacker. Nästan ingen insyn, tyst, fågelkvitter. Barnen tassar in och ut för att också sätta sig ner en stund att njuta. Ahhh livskvalitet!

Samtidigt känner jag att jag har skärsår på händerna, värk i ryggen av att gräva, hittar lite jord under naglarna och inser hur jag slitit i flera dagar för dessa stunder. Men det är väl så det är med allt som är värt något, att man får slita för det. Men så nöjd man blir med resultatet.

Rabatten på bilden är inte min, utan från en park, själv har jag en betydligt mer lättskött planering, ganska långt från uteplatsen så att man slipper se ogräset. Men just denna helg finns det inget ogräs men det lär väl inte dröja trots mitt arbete denna helg!

Vänskap

2007-05-18T10:56:00.000+02:00

Vi hade en ett nytt par hemma på middag i veckan. Kvällen blev sen och trevlig. Diskussionerna böljade fram och tillbaka. För ovanlighetens skull (tror det är vinet) så är jag lite tystare under en sån här middag trots att vi fått kontakt med paret genom mitt jobb. När jag tänker tillbaka inser jag att min roll blir att kasta in diskussionsämen där jag vet att vi och de har lite olika förhållningssätt.

Det som jag verkligen uppskattar är människor som kan diskutera och tycka olika utan att det är ett problem. Att umgås med människor där det på något sätt baseras på att man måste tycka lika ger inget i längden. Det brukar sluta med att man diskuterar andra människor hittar "gemensamma fiender" och att just detta blir det som förenar.

Vårt förhållningssätt verkar inte vara så vanligt och det har också lett till att vi avslutat relationer istället för att fortsätta och hålla skenet uppe. Ibland blir det så att man återupptar vänförhållanden efter en tid. Det som känns viktigt för mig är att man har ömsesidig respekt att det är roligt och att man bjuder på sig själv. Då blir det kul, och vi hade kul häromkvällen och ser fram mot nästa middag med våra vänner.

Semester

2007-05-14T15:30:00.000+02:00

Att planera semestern är ett av livets nöjen. Vart ska vi åka, vilken väg ska vit ta, vad vill vi se på vägen, göra packlistor. Att sedan packa är betydligt
tråkigare. Semestern är något man ser fram mot och sedan lever på under resten av året. Man minns tillsammans och skrattar. Ju hemskare upplevelse då desto roligare när man minnas. Äcklig mat man tvingat i barnen tills dess man smakat själv, svettiga rum utan luftkonditionering, polka spelande Ester när man vill sova, nakna karlar inne på damtoan i vandrarhemmet, felkörningar i smala gränder, åka på flaket av en bärgningsbil.

Dessa resor har blivit en viktig del av vår familjs utveckling och hur vi formats. Jag minns småbarnsåren då vi inte hade semestrar, vi levde på så små marginaler att det var inte ens något man funderade över och kanske ska det vara så under en tid i ens liv. Att plötsligt ha råd men att man då inte ses lika mycket hemma under "vardagslivet" blir en annan fas av livet. Barnen vill fortfarande åka med men så småningom kommer vi ha en fas då vi åker på semester på olika håll. Sen kommer säkert en period då vi ses med barn och barnbarn på semestrar, det hoppas jag i alla fall.

Semester får mig att drömma och därför passar bilden så bra från Millau bron som är världens högsta bro (för trafik) finns i Central Massivet i Frankrike, man åker över molnen. Det kallar jag semester!!

Min ängel - en tiger?!

2007-05-10T19:11:00.000+02:00

Jag fick veta för några månader sedan hela historien av något som jag tidigare bara haft delar berättat för mig av min dotter. Hon hade stått upp för en kompis och som resultat blev hon sedan själv trackaserad. Man fnissade i grupp åt hennes kläder på bussen, ropade nedlåtande ord. När några killar var inom hörhåll skulle tjejen vara extra tuff och hotade med stryk. Jag minns inte om jag fick veta detta eller inte men jag skulle säkert frågat om hon ville att vi skulle kontakta läraren eller ringa flickans föräldrar. Det som hände sedan fick jag aldrig veta, nästa dag efter skolan stannade min dotter ute på skolgården och flickan som var kvar i korridoren fick syn på min dotter. Hon blev antagligen förskräckt när hon insåg att tjejen hon hotat med stryk stog och väntade på henne, utan att ta med sig förstärkning. Tuffa tjejen vågade inte komma ut, till slut ropade min dotter: - Skulle inte du spöa mig? Min dotter var redo att slåss för chansen att syna hennes bluff. Det blev inget slagsmål den dagen tror jag. Tuffa tjejen försökte få några killar att spöa min dotter istället men de lät sig inte manipuleras.

Jag hörde någon säga att man lär människor hur de får behandla en. Antagligen var detta trots allt en viktig markering från min dotter som inte alls är någon bråkstake. Ibland är det tur att man som förälder inte vet allt. Det här är ju inte något man skulle rekommendera som förälder, men barn känner ibland sina jämnåriga, sen tror jag att det i hennes fall spelar roll att hon är storasyster och därför gärna själv tar ansvar för situationen.

Björnen Baloo, var är du?

2007-05-08T17:47:00.000+02:00

Ibland blir det för mycket. Igår morse kom jag sent till jobbet, jag har tappat bort en ny kavaj och mina sminkgrejor. Jag har rest 3 ggr under de senaste 8 dagarna så jag kan ha tappat bort kavajen utomlands och får svårt att hitta igen den. I morse skulle bilen in till verkstaden det blev tajt med tid mannen och barnen hade tider att passa när de skulle hämta mig från verkstaden. Kom återigen rusande uppför marmortrapporna på jobbet. Jag knatade iväg till tandläkaren på eftermiddagen och fick veta när jag kom dit att jag var 10 minuter sen. Jag hade skrivit fel tid. Efter en snabb undersökning med lite röntgenbilder och 520 kronor fattigare gick jag tillbaka till jobbet. Nu skulle bilen hämtas och tider skulle åter synkas. Hann öppna ett mail på jobbet från en kollega som vill matas med sked med all information istället för att vara det stöd hon borde vara i sitt arbete som en central resurs. Vi hämtade bilen som var lite fixad, de behöver byta ut någon givare som är restad i Tyskland så bilen måste in igen (tack och lov så är det tjänstebil så vi slipper betala!!) Egentligen hade jag tänkt träna efter jobbet, men under stressen på morgonen glömde jag den färdigpackade väskan innanför dörren hemma. Jag åkte hem och skulle sätta mig med lite kursböcker men var bara tvungen att skriva av mig lite först!

Ja, ja det finns de som har det värre, betydligt värre... Stress är ju egentligen självpåtaget. Nu ska jag sätta mig med böckerna så att jag inte har det hängade över mig i alla fall. Jag ska påminna mig om hur lycklig jag egentligen är, då är det ju vansinnigt att slösa sin energi på att bli stressad. Men det blir lätt så när man vill så mycket. Hotellet ringde förresten och hade hittat min smink necessär!! Nej jag ska tänka på björnen Baloos sköna stil, nynna lite, sätta på en kopp kaffe och dyka ner i böckerna med härlig instumental musik i öronen.

Vår vackra vår!

2007-04-29T18:48:00.000+02:00

Våren är ofta en bråd tid. Jag har kompenserat för detta med att ta tidiga morgonpromenader. Det finns en favorittid som jag har och som jag skulle vilja kalla Vitsippornas tid. När de försvinner för året får jag lite ångest. Ett helt år tills nästa gång. Idag har jag dels gått promenad på morgonen och joggat på kvällen för att njuta av årstiden. Tyvärr är denna tid ofta full av en massa aktiviteter. Dels cuper som barnen deltar i men de senaste åren har det också varit resor. Jag har i jobbet besökt två världsdelar denna vecka. Intressanta kunskaper och fascinerande byggnader men det jag går mest ut av är vitsipporna. Att komma hem till en fantastisk man är också en glädje. Ibland när man kommer hem har man otroliga förväntningar men jag tror att jag klarade mig denna gång. Konstig att man förväntar sig att allt möjligt ska fixas under den tid man är borta. Det finns nog inget som slår våren och våra vitsippor, trots att jag under veckan besökt fantastiska palats!

Pappas maskiner

2007-04-19T22:05:00.000+02:00

Idag var jag på en plats som påminde mig om pappa på två sätt. Pappa som jag var så arg på under min uppväxt. Han jobbade mycket, reste mycket. Mamma fixade allt hemma, mat, tvätt, trädgård, tapetsering, fixade punktering på cyklar. Ibland förväntades hos även tvätta fönster hos farmor som då var runt 50!! Hade vi inte haft mamma under småbarnsåren skulle det inte funkat. Hon kan fortfarande hjälpa mig med tapetsering och hon har hunnit bli 70.

Men när jag besöker en plats som så mycket påminner mig om pappa är det inte min ilska jag hade under ungdomsåren som jag tänker på. Jag tänker på hur gärna han skulle velat se de maskiner jag fick titta på. Hur glad han skulle bli av att jag faktiskt var intresserad och fick en möjlighet att se dessa maskiner som betydde så mycket för honom. Eftersom besöket var genom jobbet fick jag koncentrera mig på vad jag skulle åstadkomma under dagen och trycka undan sentimentalitet. Hade jag åkt själv därifrån hade nog tårar trillat, för det andra som påminde mig om pappa var att jag passerade platsen där han förolyckades för mer än 5 år sedan. Då för flera år sedan åkte jag förbi själv, jag åkte t.o.m. av motorvägen fram till den platsen jag sett utmärkt på kartan som olycksplatsen. Jag stod där en vårdag och såg ut över fälten med tårarna rinnande ner för kinderna.

När jag lyckas med saker i arbetslivet tänker jag snarare på pappa än mamma och förundras över att man som dotter vill göra sin pappa stolt.

Hur en del äldre män läser verkligheten

2007-04-17T21:02:00.000+02:00

Jag deltog i en affärsmiddag med några kollegor och människor från andra arbetsplatser. Vi hade varit runt och besökt olika arbetsplatser och sett en del av staden vi besökte. En av männen i sällskapet var chevalierisk mot oss kvinnor i sällskapet, ett slags chevalierisk som får mig att ta lite avstånd. Jag tror att jag är ganska bra på att avge signalen "Kom inte nära mig". Min rara kollega är lite för försiktig för det och det gjorde att hon hamnade vid mannens sida vid middagsbordet. Snart la han armen bakom hennes stol. Han började skämta om allt möjligt. Så småningom blev skämten lite mer inviterande utan att vara direkta. - Min kollega kände att nu var gränsen nådd och hon sa något om att hon inte alls var intresserad att besöka honom i hans lägenhet. Han såg frågande ut och viskade lite försynt: - Är du lesbisk?

Detta fick jag naturligtvis inte veta förrän senare och jag slutar aldrig att förvåna mig över vilken brist på självinsikt en del män har. Mannen ifråga var 15-20 år äldre, verkade smått alkoholiserad och var definitivt inte attraktiv på något sett, en gammal gubbe helt enkelt. Men man kan ju inte alltid ge dem en ärlig feedback och det är inte varje kvinnas uppgift att fostra varje man. Tack och lov så är långt ifrån alla män på det här sättet!!

En skatt!!

2007-04-09T14:28:00.000+02:00

Jag har många gånger pratat om att jag skulle vilja ha kursböcker som ljudböcker. Gärna för barnen men också när man själv läser någon extra kurs så att man kan utnyttja tiden bättre. Nu har jag hittat en skatt!! Något som jag redan kände till var att itunes har skapat något man kallar itunes U där universitet lägger upp föreläsningar som man kan ta del av: http://www.apple.com/education/products/ipod/itunes_u.html Men idag hittade jag:
VangoNotes. Dessa går att köpa via itunes eller via audible.com Jag tror att det är en kortversion av kursböckerna. Dessutom hittade jag företaget som gör dessa böcker och såg att de har en sida för det man i USA kallar för secondary education. Där fanns det gratis material för att kunna göra läxor som jag inte hunnit undersöka närmare http://www.phschool.com/

Men jag köpte mig en bok via itunes så nu kan jag bli lite klokare när jag är ute och promenerar, kör bilen eller går och handlar.

Jag undrar bara vilket universitet/högskola som ska bli först med detta i Sverige!!

Val i svåra stunder i livet.

2007-04-07T14:01:00.000+02:00

Jag såg en intervju med John Edwards,en av de Amerikanska presidentkandidaterna, och hans fru Elizabeth. Bakgrunden till intervjun var att Elizabeth nu fått beskedet att hennes bencancer är tillbaka. De har beslutat att fortsätta sin kampanj inför valet 2008. -Alla kommer vi att dö sade hon, jag råkar bara veta vad jag sannorlikt kommer dö av. Elizabeth ser det som att det egentligen bara finns två valmöjligheter, att fortsätta som förut eller att börja dö. Då kommer hon börja dö i förtid. Att ställas inför ett besked som att man fått tillbaka en cancer som man tidigare blivit av med och kunna välja att leva livet till fyllest imponerar på mig. Tänk hur enkelt en del människor ger upp för småsaker, man kanske blivit förorättat på något sätt. Än värre är när man inte använder dessa oförorätter som ens barn blir utsatta för till att lära dem att kunna hantera dem. Om vi låter hur människor beter sig mot oss styra våra liv blir vi offer för våra omständigheter istället för att försöka lära sig något och gå vidare.

John och Elisabeth har tre barn, två är bara 6 och 8 år. Elizabeth uttryckte sig ungefär så här - Det bästa vi kan ge våra barn är vingar. Vi kommer inte alltid kunna ta hem mat till boet. Reportern invände och sa att de var ju bara småfåglar. - Javisst, men de måste börja öva sig på att flyga, än så länge flyger vi med dem.

Den här intervjun finns också som en podcast från CBS 60 minutes.

Sagor och sagor

2007-04-05T10:01:00.000+02:00

Där jag befinner mig i livet nu ser jag mycket som händer som förvånar och som man inte alltid kan bemöta. När man vill försöka påverka människor eller grupper att inte agera utifrån förutfattade meningar så är det inte alltid rätt att gå till attack. Det gäller att välja sina strider. Ibland sitter jag i sammanhang där rent ut sagt korkade uttalanden görs kan jag bemöta det med humor och ironi gör jag det ibland annars är strategin att vänta på ett bättre tillfälle. Man kan också använda ett sådant tillfälle om man träffar någon som var med just då. Man kanske vill göra något för att påverka integreringen och då kan man ju nämna att "det finns ju människor som tycker (uttalandet)" vilket inte främjar en öppenhet och innovativ utveckling på arbetsplatsen/samhället.

Ja, jag vet att det låter luddigt och jag önskar ibland att jag skulle kunna vara öppnare på en blogg men jag måste nog ha några år till på nacken. Jag har sett spelet, spelet att låtsas att man tänker hjälpa till (när andra sitter och hör). Spelet med mycket snack och lite verkstad. Bara man syns och hör, uteblivna resultat kan man alltid skylla på andra.

Hur jag än formulerar min sagor så är det trots allt så att verkligheten överträffar dikten.

Det viktiga mötet!

2007-03-15T16:49:00.000+01:00

En dag skulle jag få delta i de mäktiga Bockarna Bruses möte. Det var tre vit eller gråhåriga bockar som trots sitt utseende hade några år kvar till pension. Jag var ju bara en hare men hade nu lyckats beta mig lika högt upp på berget och hade därför en naturlig plats i gänget. Trots att jag bara är en hare. Jag hade förstått sedan tidigare att dessa möten var viktiga. De föregicks av många mobilsamtal, menande blickar och diskussioner om måltidernas innehåll och var man skulle övernatta. Viktiga saker skulle avhandlas! Mycket viktiga saker! Jag försökte förbereda mig inför våra möten och vara väl påläst.

Väl framme vid den vackra gården hittade vi våra respektive rum. Som ensam hare fick jag det finaste rummet med rosor på sängöverkastet. Sedan började mötet, det varade i en timme och vi berätta för varann om vad vi sett uppe på berget och vad vi skulle kunna göra tillsammans i framtiden. Samarbete och samverkan. Spännande tänkte jag, jag gillar utveckling, jag gillar förändring.

Sedan var det dags att äta mat. Det var en god middag, men först en fördrink eller två. Trerättersmiddag och mer vin och efterrätt och kaffe med avec. Istället för att återgå till mötet gick vi nu in i salongen. Vi skulle få kvällens höjdpunkt, hemligheten som planerats för oss....jag var så förväntansfull. En av bockarna bruse kom in med en skiva av en sedan länge död gammal Stjärngetinna. Sedan sjöng de kvällen lång olika sånger ur denna Getinnas repertoar. Jag ville ju inte såra mina vänner men det var ruskigt komiskt att se dem sträcka på sina strupar och ta i för full hals. Jag riktigt kände hur stiliga de tyckte att de var. Långt in på natten sjöng de och fortsatte med vin och drinkar.

Morgonen efter samlades vi i salongen men ingen orkade titta på någon agenda, man satt och blåste i en makapär för att se när man kunde åka hem utan att riskera att bli straffad. Nu förstår jag varför de alltid varit så tveksamma till att ha harar med på sina möten.

Snipp snapp snut inte lika viktigt som det ser ut!

Ett skepp kommer lastat.

2007-02-26T23:10:00.000+01:00

På vår ö finns en gammal hövding med ett fårat ansikte. Håret är vitt och i nacken är det flätat till en ynklig liten fläta. Hövdingens bror Lille fot har små fötter, liten näsa men en stor rund mage. Du har allt en god aptit berömde mamma Chilpa sin rundmagade son. Redan som barn brukade ha ta av det som lades fram till den äldste sonen, hövdingen och dessutom ta sin egen beskärda del. Han kunde vara lite ojämn i humöret och hade en mycket bestämd syn på det mesta. Han var inte så väl omtyckt av varken släkt eller grannar men han hade några stormagade vänner som han gärna besökte. Han kunde också ta med dem vid högtidliga tillfällen fast det bara var släkten som skulle träffas. När det gällde dessa vänner var Lille fot mycket generös (i alla fall med andras tillhörigheter). En dag kom ett skepp seglande med en last av annanas. På båten fanns också Spinkiga Sara som fascinerade Lillefot, hon hade nämligen mindre fötter än honom och var därför ett bra parti för honom. Hövdingen fick nöja sig med hälften av lasten av annanas eftersom Lillefot bestämde sig för att segla iväg med Spinkiga Sara, men då ville han behålla halva lasten. Det blev en glad dag för alla, den dagen då Lillefot seglade med det främmande skeppet för att aldrig mer återvända.

Snipp snapp snut ett skepp seglar ut!

Geten och ekorren

2007-02-22T18:24:00.000+01:00

Det var en gång en liten ekorre som sökte arbete hos den gamla snälla geten. Geten såg hur snabbt och villigt ekorren sprang och dessutom hade ekorren vacker yvig svans. Geten och ekorren arbetade bra tillsammans, geten betade sitt gräs och visade alltid intresse när ekorren berättade om nya områden som spanats in och ny människor som ekorren träffat. Geten tuggade och nickade: -Så bra då, sa han

Ekorren trivdes med att kila omkring och lärde känna fler och fler. Ekorren blev omtalad för att göra nytta och för att genom sina kontakter fixa så att andra kunde hitta varann, göra smarta lösningar och bli nöjda.

Geten tog så småningom in några i styrelsen som han fått tips om genom ekorrens ilande, t.o.m. några som var samma sort som ekorren dvs kunde kila runt i träden. Allt var frid och fröjd och alla var nöjda.

Men en dag, när den intet ont anande ekorren var på väg uppför en tallstam hördes getens bräkande - Ekorre, har du konspirerat mot mig dina vänner som också kilar runt i träden? En jordekorre och en lokatt hade nämligen frågat om inte kunde se till att ekorren fick ett lite större förråd för sina nötter. Ekorren ilade ju så mycket runt för getens företag och då vore det ju bra om ekorren inte behövde ila lika mycket för att samla sina nötter i flera olika förråd.

Ekorren fick en liten klump i magen, visst hade det hänt att någon kommentar undsluppit mina läppar eftersom jag lärt känna alla mina vänner så väl. Jag har nog sagt någon gång att jag varit lite trött och sliten och gärna skulle vilja ha lite lugn och ro emellanåt. Men så blev ekorren också arg, riktigt arg. -Här ilar jag omkring och bygger upp getens rike och så anklagar han mig. Någonstans ifrån kom styrkan att förmedla det till geten, den lilla ekorren med den yviga svansen ställde sig på bakbenen och fyllde det lilla bröstet med luft så att man skulle kunna tro att det skulle spricka. - Du förolämpar mig, sa ekorren med en stadig blick och en lugn men dov stämma. Geten började bortförklara sig. - Du förolämpar mig, sa ekorren en gång till och kilade sedan hem.

Nästa dag bad geten om ursäkt och sa att han funderat på att snart ordna ett större förråd för ekorrens nötter och att han kanske skulle kunna se till att förse ekorren med några extra nötter, då och då.

Snipp, snapp, snut våga tala ut!

Fabrorn med de små fickorna

2007-02-21T14:10:00.000+01:00

Det var en gång en en entreprenör som ordnade en cirkus, vackra handskrivna inbjudningar gick ut och många ville komma titta på den roliga clownen. Inför föreställningen samlades alla förväntningsfulla, uppklädda och glada människor. Några hade blivit bjudna på föreställningen och behövde inte ens betala själva. Föreställningen började och en del skeptiska mansröster hördes men snart var showen igång och det blev mycket skratt i bänkarna. När det var dags för paus fanns det frukt och kaffe som entreprenören dukat fram. Alla skulle få, man fick lägga ett frivilligt bidrag i en liten kort som tack för omsorgen och för att täcka kostnaderna. Kön ringlade sig när person efter person försåg sig. Alla lade en sedel i den lilla skålen, man hade ju haft en så trevlig stund. Så kom en fabror som borde vara jätte-glad har hade blivit inbjuden som gäst. Men den fabrorn måste haft mycket, mycket små fickor för han hade bara ett litet mynt i fickan. Det var ju lite otur eftersom han hade en stor skattkista hemma full av guldpengar!

Snipp snapp snut, förvåningar tar aldrig slut!